Jag märkte för två veckor sedan att nåt inte stod rätt till med snöslungan. När jag då öppnade bottenplåten fick jag se att gummit i friktionshjulet var helt uppnött. Metallen i detta hjul hade nött drivplattan av metall så spår efter växellägena syntes, samt själv nötts ner rejält.
Till verkstad med skiten torsdag den 7 januari. Lördag och söndag snöade det. Måndag 11/1 skottade jag och hustrun ca. 20 cm, från den 45 meter långa väg/uppfarten och den 80-100 kvm stora gårdsplanen. I radio och tv varnades under hela dagen för det snöoväder som skulle dra fram under kommande ett och ett halvt dygn. Då beslöt hustrun att stanna på jobbet i stan över natten, vilket hon gör ibland när väglaget väntas bli besvärligt.
När jag steg upp tisdag morgon sjönk modet flera meter, grader, kilo.....ja allt vad fanken ni kan tänka er. Allt var ett enda vitt, rykande inferno.
Av uppfarten syntes intet, annat än plogkäpparna jag sätter upp varje höst. Gjorde en smal gång med snösläden, ända ner till bya-vägen. Ca 60 meter. Vilket var helt i onödan, i den snö på allt mellan 20 till 60-70 cm som redan låg, eftersom det dels inte stannade så mycket mer i blåsten och att ingen postbil skulle komma fram den dagen.
Ovädret bedarrade under natten mot onsdag, då snöandet som föll fram till morgonen lade sig på den tidigare vindpackade och då började arbetet med att få bort allt från 250 kvm yta. Fick hjälp under eftermiddagen av Håkan som har en stor John Deere jordbrukstraktor med frontlastare. Sista biten upp som är brantast hade jag flyttat ner en hel del snö. Där gick han bet trots 4wd på kärran, men i alla fall 35 meter x40- 50 cm snö var borta.
Resten är bara svett, svett, motion och traskande fram å tillbaka under tre dagar. Med snösläden vann jag 40-50 cm per fylld skopa, som transporterades till två numera gigantiska snötippar. Ganska häftigt faktiskt.
Det var det värsta snöoväder jag upplevt någonsin. Så sa även en av grannarna, som är en bit över 70 och är född och uppväxt i byn.
En olycka kommer sällan ensam, sägs det. Det stämde bra denna gång, först slungan, sen ovädret. Dock har jag inte kunnat hålla vägen och gården öppen under tisdagen ens med frisk slunga. Det hade hunnit komma för mycket under natten och gick knappt vara ute under onsdagen.
Tur att man gillar vintern...
Bilden är från när huset skulle målas om och togs i maj 2018.. Det är ungefär samma höjd på snötippen som nu finns på samma plats.
20180428_182013.jpg