Mustach-kampen, kampen mot Prostata-cancer

[Laffe]

Håller båda tummarna att det där är goda nyheter

[Fibern]

Utsikt från hotellets ena flygels balkong, mot Norrlands Universitetssjukhus norra entre.

[Stefan]

Det där låter ju lite bra (?) kan jag tycka Hoppas det i alla fall.

Instämmer med övriga i att det är din tråd, intresse finns av olika orsaker hos många av oss, och även jag följer och önskar så klart att det ska gå bra

Angående nålen och körteln, kan man väl misstänka fiberoptik för att leta sig fram i trasslet vi har inombords

[Jokern]

Ja jag är helt med i kampen mot prostata-cancern.

Text på väggen säger ju en del
Kämpa på kära broder Fibern




Skickat från min iPhone med Tapatalk

[mel]

Dom är skickliga dom där doktorerna. Jag hörde om en gynekolog som omskolade sig till målare. En gång när han hade glömt nyckeln tapetserade han hela hallen genom brevlådan!

[Fibern]

Ha ha, mel. Snacka om titthåls-teknik.

[Fibern]

Tankar bakom en mustasch-fasad

Livet är skit, sen dör man...One way to put it.
Jag har under flera år drabbats av en del åkommor. Artros, med värkande leder, Hallux valgus, refluxsjukdom etc.
2006 fick jag en smärre infarkt, som dock inte, tack och lov, åstadkom några men på hjärtmuskeln. Inte enligt läkaren i vart fall, som efter ultraljud kunde konstatera detta.
Efteråt var ju deltagande i "hjärtskola" näst intill ett obligatorium. Där fick jag lära mig hur deprimerad jag skulle vara, att hjälp via kuratorer fanns att tillgå och så vidare.
Nu är det där med depression inte något jag tränat på speciellt, så det var svårt att frammana de riktigt djupa känslorna av död och elände. Är kanske inte stöpt i den rätta sleven. Eller så är jag "sne"-uppfostrad på någe vis. Fan vet.

När jag fick beskedet om prostata-cancer så blev jag inte särskilt överraskad. Min äldste bror gick igenom samma sak några år före mig. Jaha, tänkte jag, det är klart jag ska ha det också. Jag har även i detta fall hört om hur lätt det är att falla in i depression av också denna orsak. Då var vi där igen. Hur nere och livstrött ska jag bli nu då?

Nu är mitt förhållande till livet kanske inte så att jag ligger kvar varje gång jag snubblar. En sak vet jag bestämt. En dag ska jag dö, men alla andra dar ska jag det inte, som min vän R Eriksson deklarerar i en av sina senaste sånger. Därför tänker jag försöka ta till vara alla de "andra" dagarna. Så länge jag orkar tänker jag försöka fylla dem med något som ger livet innehåll.

Uttrycket "Gilla läget" ogillar jag djupt. Det talar om för mig att "kämpa emot är meningslöst". Le och låtsas vara nöjd istället. Nänä, inte jag. Jag väljer att ogilla, men acceptera läget.
Som med cancern. Jag ogillar den. Den påverkar mig negativt. Jag kan bli sur och ilsken. Men jag tvingas acceptera att jag har den.
Operationen fick till följd att sexlivet påverkades märkbart. Okej, det finns hjälpmedel. Jag gillar det inte, men tvingas prova, söka, nya vägar.
Strålbehandlingen och hormon-diton likaså. Påverkan igen. Det gäller att acceptera ett annorlunda sex-liv. Liv ja, å andra sidan kanske jag får leva tjugo år till och fylla vardagen med saker som ger livet innehåll.
Eller så dör jag av någon helt annan sak. Fan vet.


PS
Skriver ner dessa funderingar som svar på bl.a. mels påpekande om att statistiskt så kan några fler forummedlemmar drabbas av prostata-besvär. Och det är ju sant. Det är inte bara mig tråden handlar om.
Om nu mina funderingar kan göra någon skillnad för andra, har jag ingen aning om, men har de någon effekt så varsågoda.
Återkommer kanske med lämpliga mellanrum med något liknande i krönikeform.

[Peter]

Att få vara delaktig känns bra för oss andra som än så länge är lyckligt lottade.
Sen är kunskap aldrig fel. Och bry sig om en medmänniska är alltid lättare när man vet om problemen.
Kämpa på broder


Skickat från luren

[Ivar]

@Fibern

Efter allt du har varit igennom är det vel klart som fan du klarar av prostatan med.
Jag tycker det är mycket stärkt av deg och dela med erfarenhet här på forumet.
Månge här bryr seg om deg och leser mer en gärna denna tråd.
Har själv inte mött deg personligen men kjänns som jag känner deg i alla fall.
Kjämpa på bara så ses vi garanterat på träff nån gång.

[Ralf-FIN]

@Fibern

Lite skit att läsa att du inte kan komma över och hälsa på, men jag förstår nog då tidtabellen är som den är. Hade gärna sett dig som gäst här och visat dig runt i mina bygder lite.

Men å andra sidan så är vi säkra på att vi syns i Storforsen och efter det så är det ju inget heller som hindrar att du nån gång kommer över med hojen ett par dagar. Då får jag ju visa dig bygderna ordentligt istället för bara ett kort besök nu.

Läget ska man aldrig gilla om det är skit, läget måste man acceptera men det är upp till var och en vilken inställning man har. Jag tycker du har en mycket sund och jordnära inställning och jag tror absolut att det gör det lättare att gå igenom sånt här.

Jag hoppas som vanligt att allt går bra och jag vet att det är många med mig som varje gång vi öppnar forumet klickar hit för att läsa hur det går med dig samt även förhoppningen att läsa några goda nyheter.

Hakkaa päälle Piteån poika

[AndersG]

Hej Fibern

Vi har ju inte mötts på vägarna ännu, men jag brukar i alla fall kika in i denna tråd. Prostatacancerspöket har funnits där i bakhuvudet någonstans och dina funderingar gör stor skillnad. Riktigt hur kan jag inte säga, för än så länge har dina funderingar påverkat mig lite olika, olika gånger. Att du kastar ljus från lite olika håll ger nya vinklingar.

Tack för att du delar med dig.
//anders

[Jokern]

Jag blir så rört, när jag läser dessa medmänskliga inlägg

Att man som "ikke" bror, syster, mamma eller pappa, kan få ett så fantastisk förhållande till en annan medmänniska, är ju mycket värd i denna värld.

Alla kan vi ha en pisse dag där allt kan bränna ned o vi inte bryr oss om det.
Men vet att det bliver bra igen imorgon, är ju nått vi alla kan samtycke om.

Men att få en prognos och samtidigt skall acceptera denna, med sina följder, tycker jag är är helt "out standing".

Att du, Fibern, delar med dig av dina tanker o känslor, är för mig nått av största en person kan göra.

Jag hoppas att jag hinner till Storforsen och kan ge dig en riktig stor dansk "kom her kamerat" kram, bara för att du är du och du är som du är.

Hälsa alla tjejerna och säg du känner en glad dansk
Men vilken dansk är inte glad




Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Fibern]

Jokern och alla andra här. Bröder, systrar, vänner och kamrater.

[Stefan]

Djupt, men redigt sunda tankar, broder Det är rätt så ska skiten behandlas, "if life gives us lemons, you make lemonade of it"

Ser fram mot kommande betraktelser, och hoppas Hoppas så klart att vi ses i Storforsen också, men numera räknar jag snarare med det

[Fibern]

Efter en snabb uträkning kan jag konstatera att jag kommer att ha promenerat ca 6 mil mellan hotell och behandling, när sista strålningen är genomförd. Inte illa.

[Peter]

Passa dig så du inte blir för smal och blåser av hojen

Skickat från luren

[Laffe]

Ja det är ju ett jädra drag i Umestan


Skickat från min iPhone

[Fibern]

Tankar bakom en mustasch-fasad

I den sits jag befinner mig för närvarande, hitta vägar att fördriva tiden, gör att många timmar handlar om funderingar.
I mitt fall har det stötts och blötts i huvudkontoret, hur det är att bli till kvinna. Misstolka nu inte, jag menar inte könsbyte med operativa ingrepp. Nej fy tusan...förlåt eventuella kvinnliga läsare, jag menar inget ont i att vara kvinna. Det ska inte heller ses som "gubbsjukt" eller sexistiskt, hur mina tankar, i lika hård turbulens som blåsten här i Umeå, snurrat på i tanke-kulan senaste tiden.

Alltså, hormonbehandling som ska sänka testosteron-nivån, eftersom det hormonet göder prostatacancer. Denna behandling har ju biverkningar som jag nämnt tidigare. Avtagande eller utebliven potens, depression, bröstförstoring, trötthet etc.
Då jag tydligen inte har förstånd nog att känna mig deprimerad så har jag funderat en del på min virilitet och sexuella förmåga. Den har definitivt tagit rejäla kliv mot botten. Och nu kommer jag till det jag hoppas våra kvinnliga vänner inte hakar upp sig på.

Ni grabbar har ju säkert en och annan gång (eller tusentals) slängt några ögonkast på det motsatta könet, snyggt eller läckert klädda, med självsäkert gungande gång, i möten på stan eller stranden eller var som helst annars. Och för all del så har även de flesta tjejer säkert gjort detsamma vid liknande möten. Helt naturligt vill jag påstå.
För mig har det på senare tid blivit en test var gång jag möter eller går bakom några av dessa med åtsittande tights och läckra kroppar, att känna efter. Och kommit till samma resultat gång på gång, nej fan, ingen reaktion.
Ungefär som om du köpt en urläcker bakelse men upptäcker att den smakar ju fanken ingenting.

Nu är ju verkan av min injicerade lilla hormon-depå, tidsbegränsad till ungefär tre månader, så vid tiden för min födelsedag ska det i stort vara slut. Och som grädde på den "bakelsen" så fick jag ett gott besked av läkaren. Jag behöver inte, som det bestämts tidigare, fortsätta med sådan behandling nio fucking månader till.

Snacka om födelsedagspresent. I övrigt flyter dagarna på, med lite känning av orolig och gasig mage. En vanlig biverkan av behandlingen. Hade jag haft gasdrift på moppen så körde jag nog gratis mellan Piteå och Umeå.
Så där, då har jag fördrivit ännu en halvtimme av "dötiden" här på hotellet. Och klockan 12:00 startar vecka nummer tre och när den är till ända på fredag så återstår "bara" fyra innan jag återfår friheten.

LEVE FRIHETEN! Må MC-gudarna vara med eder.

[Peter]

Det är så härligt att höra att du är positiv och har glimten i ögat
Att inte "lilleman" fungerar är ju inget kul, men med tanke på vad du går igenom så får man nog vara glad. Det finns ju såna där blåa piller som sätter fräs på det mesta om tanten tjötar
Själv blev jag impotent ett halvår efter jag hade cyklat vättern runt! Det var inget kul det kan jag lova. Tack o lov blev det fräs på den igen
Jag kommer aldrig att köra det loppet igen
Tack för att du delar med dig Fibern.
Keep it up Brother


Skickat från luren

[Laffe]

@Fibern - Vilka fantastiska nyheter gällande behandlingen Det får mig att tro och hoppas på att du svarar riktigt bra på den beh du får, vilket då gläder mig enormt mycket Tankar om livet, tja jag tycker det vore onaturligt att inte undra eller "känna efter" med tanke på dom besvär du beskriver. Det är lätt gjort att börja raljera och skoja, men det är trots allt en - i mitt tycke - rätt allvarlig konsekvens som inte går att bortse ifrån. Visst, det finns läkemedel (Viagra) som man kan prova - men det är ändå en omställning man ska anpassa sig till. Jag blir ändå glad när jag läser att du håller humöret uppe Fibern, och återigen, goda nyheter idag!

Lycka till med resterande delar av behandlingen, och tack för att du så generöst delar med dig av tankar och erfarenheter kring detta. Det är starkt av dig!
Kram på dig min vän!


"Man kör tills man är framme"
/ Lasse