Nu har jag sett det mesta i norska Finnmark. Dvs det mesta inom synhåll från vägar, inklusive "vägarna" till flera sändarmaster på fjälltopparna.
Och jösses så vackert det är däruppi nord!
Havet och den karga naturen tilltalar mej, både i vida vyer och på nära håll.
Även fascinerande hur människor kunnat anpassa sej och överleva under tusentals år. På Syltefjords turistinfo-café köpte jag en bok, där de som var unga i trakten i 1900-talets början berättar om hur det var på den tiden.
Jag vill åka dit igen! Och då med en kamera, och lite bakgrundskunskaper om vad det är jag ser.
250 mil upp, 400 mil där, 250 mil hem.
Åkte nästan alla vägar som finns däruppe, från Hammerfest och Alta till Kirkenes och Vardö, asfalt som grus. Blev väl 20-30 mil kvar till nästa gång.
Eftersom de flesta vägarna tar slut i obygden så får man åka dem två gånger. Det blir många mil. Hälften hade jag sol, hälften mulet/regn.
När jag den sista dagen däruppe kom upp till Nordkap-tunneln så vände jag. Jag hade inte lust att betala 2x68 nkr för nöjet att åka några mil på öns vägar, inte heller att betala 190 nkr för att få komma upp på klippan, bara nån mil(?) längre norrut än jag redan varit längs andra, avgiftsfria, vägar.
Så jag har inte varit på Nordkap! Snobbigt va? Våga Vägra Nordkap!
Men nästa gång åker jag kanske dit, vem vet?
Åkte E6 hemåt, och ner till Bodö nånstans så var det finemang, men sen så småningom började både vägen och omgivningen tråka till sej, och det blev tätare mellan samhällena så snittfarten blev ca 70... Jag körde över till Sverige genom Åre.
Sista dan på hemresan blev det 110 mil med hemlängtan, varav säkert 80 mil i regn och resten i fukt...
När det ett tag vräkte ner så dropparna riktigt plaskade, och vattnet rann i strida strömmar på vägen, så kunde jag inte annat än gapskratta åt eländet!
Allmänna regler vid körning i Norge: Leta reda på mastvägarna, och när du kommer till en tunnel så titta efter den gamla vägen över fjället.
