Efter Kautokeino känner man verkligen att man är ute i vildmarken. Man har passerat sista utposten. Än är terrängen inte dramatisk. Fjällnatur men absolut inte bergigt. Jag sneglar in åt vänster där man tar av om man ska köra Gamla Postvägen. Det är en lång grusväg som leder mellan Kautokeino och Alta. Den är lite mytomspunnen i äventyrs/offroad-kretsar och jag tror det är någon bro som är helt trasig numera så hojåkare blir tvungen vada över bäcken. Det är en möjlig ToDo, men troligen inte med varaderon och det får bli en annan gång. Tror Ante också gärna byter hoj inför den uppgiften
Nu regnar det mest hela tiden. Vi viker öster mot Karasjok efter ca 30 km och sedan är det 95 km fram till Karasjok. Det odramatiska landskapet består men det är en vacker väg som jag inte ångrar att vi valt. Sista halvan följer längs en älv som frekvent tittar fram mellan träden. Vi ser många fina vyer av denna orörda vildmarksälv som slingrar sig på sidan om och bildar sandbankar här och där. Nu förändras också faunan. Från att det knappt växer ett träd efter Kautokeino så blir det lummigare och tallar och annat när vi närmar oss Karasjok. Temperaturen stiger också plötsligt.
I Karasjok gormar vi till det lite och missar att se på GPSen. Vi får köra tillbaka och vi tankar upp och tar en korv och läsk. Det blir en stund inne på Statoilmacken för att värma upp och käka korv. Liten notis angående prisbilden. Här betalar jag 59,91 SEK för korv med läsk. Samma sak på OK i Sorsele 30,00 SEK.
![Rolling Eyes :roll:](./images/smilies/icon_rolleyes.gif)
Nåja, den hade fått kosta 90 SEK och jag hade köpt den ändå. Värme, korv och toa och vi är som nya igen.
Nu fortsätter vi norrut mot Lakselv. Det har blivit kring middagstid. Någonstans här börjar landskapet resa sig lite och regnet upphör!
Vi kör igenom Lakselv och fortsätter norrut. Nu har vi avverkat ca 700 km. Nu blir det kargt och klippigt. Vackert, men inga riktigt dramatiska bergsmassiv. Det blåser rejält. Vi fortsätter nu för att köra de sista 160 km upp till Honningsvåg och det känns rätt segt. Blåsten och det faktum att man börjar vara lite leds sadeln gör att vi inte direkt njuter och stannar till nog ofta.
Vy vid Stabbursnes.
Sista biten bjuder på några tunnlar. Tunnlar är alltid häftigt!
![Thumbs up *thumb_up*](./images/smilies/thumbupright.gif)
Nordkapptunneln är lång och går under havet. Jag sätter ett av datafälten i GPSen att visa Altimeter (höjd över havet). Den tickar ner, ner, ner till -228m innan det börjar stiga igen. Vi har inte sett många hojar idag. Kanske vi kör exakt lika fort som de flesta andra eller så är det bara få ute? Nu kommer vi iaf ikapp en R1200 som jag ligger bakom ett tag. Lite nyfiket följer jag honom in vid en utkiksplats för att dels sträcka på benen och dels kolla upp vad det är för en snubbe. Kanske blir han lite stressad av att vi följer honom för han glömmer fälla ner sidostödet och tappar hela hojen fullpackad i marken!
![Confused :?](./images/smilies/icon_confused.gif)
Vi hjälper honom resa upp hojen igen och det är ingen skada skedd. Det visar sig vara en trevlig tysk herre som är på LÅNGTUR. Nåja, vi har kört längre idag iaf så det så.
![Smile :)](./images/smilies/icon_smile.gif)
Vi kör tillsammans upp till Honningsvåg där vandrarhemmet väntar.
Framme!
Vi ordnar med papprena i receptionen. Det verkar vara blandat med folk på vandrarhemmet. Jag noterar ett större sällskap ungdomar (~universitetsåldern). Hör dem försynt fråga receptionisten: "Is it ok if we drink alcoholic beverages in the kitchen?". Receptionisten svarar: "Yes, of course, as long as you don't get drunk." "Yeah of course not!" ...
![Smile :)](./images/smilies/icon_smile.gif)
Vi slänger in grejjerna och drar på byn för välförtjänt kvällsmål. Vi hittar en bar/restaurang och känner oss lite malplacerade men det är fint och maten smakar gott!
När vi kommer tillbaka till Vandrarhemmet är dormpartyt i full gång. Ungdomar hänger i trappen. I korridoren. De springer fram och tillbaka och har dörrarna öppna. De sluddrar fram frågor till oss men vi är inte på humör och trötta. Efter en stund hör vi hur någon ansvarig. Förmodligen receptionistkvinnan har kommit tillbaka och säger lugnt att de måste dämpa sig annars blir de tvungna att ringa till polisen. Innan hon sagt sin mening klart är det knäpptyst och förblir så hela kvällen. Stackars ungdomar...aldrig får de ha fest i fred
![Laughing :lol:](./images/smilies/icon_lol.gif)